Vägen nedåt med Gastric Bypass

Senaste

30 maj 2018

IMG_3284

Idag är en stor dag! Efter 7 år har jag äntligen nått det mål jag satte som slutmål när jag bestämde mig för att genomföra en GBP. Trodde aldrig att jag skulle nå ända fram. Det har verkligen tagit sin tid, gått upp och ned, men tack vare just tiden så har jag nu lärt mig hantera ätstörningarna/matmissbruket. Jag unnar mig saker, men frossar inte. Jag har lärt mig att ”äta med måtta”, att inte byta mat mot godis, att äta regelbundet. Jag håller koll på mina kalorier och vet numer hur mycket jag kan äta (utan att behöva räkna kalorierna på varje tugga). Och det var ju förstås i tankarna som hela grundproblemet låg. Kan du inte förstå orsaken till ditt beteende och hitta grunden i problemet så blir det svårt att genomföra en viktnedgång och sedan hålla kvar den, utan att gå upp igen. (Detta gäller förstås oavsett om du gjort en operation eller kämpar på med vikten utan operation.) Jag har varit i alla faser nu känns det som.

Mitt nästa steg blir nu att försöka hitta viljan till att köra igång med en enklare träning för att om möjligt stärka upp kroppen lite. Framförallt mage, rumpa och lår känns viktigt, men vill även försöka att bygga upp lite muskler i armarna. Har ju kronisk värk i nacke, armar och rygg så styrketräning är svårt för mig. Men vet att lite muskelmassa kommer att minska värken något. Simning är jättebra men för tillfället har jag verkligen ingen motivation till att komma igång med det igen, så det får bli en app med hemmaträning. Ska bara övertala mig själv att börja. Haha!

När jag tittar på min resa i siffror har jag svårt att tro att det är jag som stått för max och min. Märkligt men underbart att äntligen ha nått målet!

Vikt 

Start: 112 kg

Mål: 63 kg

Skillnad: – 49 kg

BMI

Start: 42,5 (sjuklig fetma)

Mål: 23,42 (normal)

Skillnad: – 19,08

Midjemått

Start: 123 cm (något osäkert, antecknat mått 119 cm efter ngr kg nedgång)

Mål: 81 cm

Skillnad: ca – 42 cm

Höftmått

Start: 144 cm

Mål: 98 cm

Skillnad: – 45 cm

Lårmått

Start: 78 cm

Mål: 55 cm

Skillnad: – 23 cm

DETTA KÄNNS OBESKRIVLIGT HÄRLIGT!

Till alla er därute som kämpar: Ge inte upp! Kan jag så kan du! ❤ 

 

 

Annonser

9 maj 2018

Det är svårt att låta bli att sitta och stirra på bilderna av sig själv. Jag har lite svårt att förstå att det är jag på de 4 första i varje serie.

Dagens vikt: 64,1 kg

Framifrån (2)Baksida 112-64,7Sida 112-64,7

3 maj 2018

Nu har det gått drygt 2 år sedan jag senast skrev. Då visade jag bilder på min mage före och efter bukplastiken. Jag lovade mig själv att aldrig mer gå upp i vikt igen. Det löftet bröt jag.

Jag höll vikten bra ett tag. Jag hade i mitt huvud att jag inte skulle tillåta mig att gå över 67 och jag pendlade mellan 65 och 67. Efter mitt inlägg i april 2016 började det hända saker och resten av året blev tufft. Dödsfall, för mycket jobb, oro och stress gjorde att jag till slut blev sjukskriven. Jag höll mig dock fortfarande under 67. Positivt i allt elände var att jag kom till en fantastisk psykolog som scannade mig för ADHD och då jag hade 5 av 6 poäng, frågade psykologen om jag ville bli remitterad till psykiatriker för vidare utredning. Detta tackade jag förstås ja till. Jag fick min diagnos och jag fick prova att börja medicinera. Det tog flera månader att ställa in rätt dos och till skillnad från många andra påverkades inte min aptit av medicinen. Istället började jag upp och nosa på 68-69 kg. Skärpte till mig, gick ned o upp. Hade tänjt på min gräns och pendlade mellan 66 och 68.

I mitten av februari 2017 kände jag mig tillräckligt stark och gick tillbaka upp på 100%, efter att under drygt 3 månader successivt ökat upp arbetstiden. 2 dagar efter att jag börjat jobba heltid igen blev hela personalstyrkan varslade. Jag sökte andra jobb och ställde in mig på att inte ha jobb. Fram till mitten av juni hann jag vara på anställningsintervju och falla på mållinjen, få tillbaka mitt jobb, bli av med mitt jobb och skriva på anställning på ett annat jobb. Under denna period planerade jag även för fullt mitt 50-årsfirande och vikten ägnade jag inte så mycket tid, men lyckades hålla mig runt 68.

Det var rörigt att byta jobb mitt i semestertider och trots flera veckors ledighet kände jag mig sliten. Jag kämpade på. I mitten av september ställde jag mig på vågen och blev inte glad då den visade 70,6 kg. Återigen tog jag tag i min ätstörning och kämpade mig ned till 69 innan jag fullständigt övergav alla tankar på ett sunt leverne. Jag blev återigen sjukskriven p g a utmattningssyndrom, men jag vägrade gå hemma på heltid så bad läkaren om 50%. Jag jobbade och tröståt. Kände att mitt gamla beteende var tillbaka och vågade inte ens ställa mig på vågen. När det så till sist började kännas jobbigt att böja sig igen och jag dessutom inte hade några byxor som passade så insåg jag att jag måste stanna upp. Jag gjorde det!

Morgonen den 5 december 2017 klev jag upp på vågen och blev stående en lång stund. 75 kg!!! Hur hade detta gått till? Förr hade jag antingen tagit tag i mitt liv, gått ned och sen gått upp eller så hade jag struntat i det och fortsatt äta. Skillnaden nu är att jag vet att jag inte har någon mer utväg. Om jag inte tog tag i vikten så skulle det vara kört. Så samma dag började jag räkna kalorier igen. Samma app som tidigare. Det hade ju fungerat innan så det skulle säkert fungera igen. Det gjorde det!
Min styrka (och svaghet) är min envishet. Har jag bestämt mig, så har jag och då rubbar mig INGEN! Flera var de som uttryckte sig lite plumpt. Jag fick t ex höra ”Men det är ju snart jul! Är det inte bättre att vänta tills efter jul?”. Mitt svar blev detsamma: ”Jag har redan börjat och jag tänker fortsätta!” Och det gjorde jag!

I skrivande stund har det gått 5 månader (sånär som på 2 dagar) och snart är jag i mål. Målet har ända sedan GBP-operationen varit att väga 63 kg. Igår visade vågen 64,7 kg. Känner mig stolt och nöjd och jag VET att jag inte kommer att väga 112 kg igen. Jag har bevisat för mig själv att jag kan om jag vill och jag vill ju! 🙂

Ge aldrig upp! Du kan ta dig precis dit du vill om du verkligen bestämmer dig. Kanske faller du på vägen, en eller många gånger, men ge dig bara den på att du ska upp och vidare så kommer du lyckas. På återseende!

 

15 april 2016

65 dagar har det nu gått sedan min bukplastikoperation och jag har varit på slutbesök hos ssk på Art Clinic i Halmstad. Nu känner jag mig redo både att berätta och visa bilder, så förbered dig på en stunds läsning.

27 januari: Fr o m denna dag var det stopp för att äta värktabletter såsom t ex Diklofenak och Ipren. Även naturläkemedel var viktigt att sluta med. En vecka före operation fick jag heller inte dricka någon alkohol, vilket i och för sig inte stör mig alls, då jag sällan dricker. Ovanstående restriktioner har betydelse för blödningsrisk vid operation samt kroppens läkningsförmåga.

10 februari: Anlände tidigt på morgonen till Art Clinic i Mölndal och fick omgående förbereda mig för operationen. Inom ett par timmar sov jag gott och vaknade utan illamående. Underbart att slippa den där narkosen i gasform. Jag kände mig ovanligt ”vaken” och smärtan stillades med morfin.

11 februari: På morgonen kom ssk och drog bort dräneringsslangarna. Kan inte säga att det gjorde outhärdligt ont, men det kändes och det var mycket obehagligt. Det värsta (över huvud taget med detta ingrepp) var när jag skulle få på mig gördeln. Jag valde att lägga till 500 kr och få en bättre gördel och står du inför en bukplastik så rekommenderar jag dig utan att tveka att lägga till de där extra pengarna. Den man ”får” för en billigare slant är totalt värdelös och jag förstår de som klagar på att det är så jobbigt att sova med gördel. Jag kan ju lätt säga nu att jag vill inte ens vara utan min. Nåja, tillbaka till påklädningen. Det gjorde fruktansvärt ont att få på gördeln, så ont att jag skrek rakt ut och det rann tårar, trots smärtlindring ganska nära inpå innan. Dock så gick det relativt snabbt och nu efteråt så är det värt varenda stund av smärta.

Rond – Det visade sig att det varit ganska komplicerat att operera mig eftersom jag hade ett navelbråck, som inte upptäckts tidigare. Om jag haft det länge (kanske till och med vid min akuta tarmbråcksoperation) kunde dr Pelle inte svara på. Han hade i alla fall rättat till det, samt sytt ihop magmusklerna (som glipade 5 cm) och naturligtvis skurit bort överhänget (1,4 kg). Han sa att han i alla fall trodde han lyckats. Så fick jag åka hem. Hade dottern hos mig första dygnet.

12 februari och en dryg vecka framåt bodde mamma här och tog hand om mig. Tur var det, för jag orkade inte vara uppe långa stunder åt gången. Smärtan fick jag lindra med extra starka Alvedon, Naproxen och Oxynorm. Det gick väldigt bra.

17 februari: Återbesök på Art Clinic i Halmstad. Mor körde mig, eftersom jag ännu inte fick eller kunde köra själv. Allt såg bra ut och ssk tog hälften av stygnen runt naveln, tog bort tejpen, rengjorde och satte på ny tejp. Ssk sa att jag ska vara glad att det var kö i landstinget för nu fick jag komma till en av Sveriges skickligaste plastikkirurger.

24 februari: Återbesök på Art Clinic i Mölndal, där samma procedur som föregående vecka upprepade sig och resten av stygnen runt naveln togs bort. Snittet på magen är sytt med invändiga stygn så det är bara om någon tråd sticker ut genom huden som man behöver ta bort just det stygnet. Denna resa klarade jag av att göra själv. Provkörde lite här hemma i stan i början av veckan, så jag säkert visste att jag skulle klara av de moment som krävs vid bilkörning. Vid denna tid åt jag heller inte morfin längre utan klarade mig på övriga värktabletter.

Jag var lite svullen och fick låna en extragördel (en sådan där som är dålig att använda bara som den är) att ha utanpå min egen. Detta skulle jag ha dagtid under ca 1 veckas tid. Jag fick sedan ett återbesök i Halmstad där jag lämnade tillbaka gördeln och det konstaterades att svullnaden gått tillbaka. Allt såg fortfarande fint ut.

14 mars: Återgick till arbete 50 %.

21 mars: Började åter jobba heltid, vilket kändes underbart skön. De sista två veckorna hemma var långtråkiga och det kändes skönt att komma igång med vardagen igen. Visserligen kände jag först när jag började jobba att jag hade en trötthet jag inte var van vid (kände inte den på samma sätt hemma), men det tog inte lång tid innan jag var inne i ”snurren” igen.

IDAG har det, som sagt, gått 65 dagar sedan operation och jag har varit i Halmstad på mitt slutåterbesök där ärret undersöktes och nya foton togs. Ssk var imponerad av mitt läk-kött. Det som ligger framför mig nu är att fortsätta med gördeln dagtid ytterligare en vecka och efter det börja vänja mig av med den genom att starta med varannandag-användning. Tejpa ska jag göra ytterligare ca 4-6 månader. Jag ska naturligtvis fortsätta att ta det lugnt med tunga lyft, men annars kan jag i princip leva som jag gjorde före operationen. Det jag kan tänka på och som jag redan gjort är att packa färre varor i fler kassar, ta vagn fast jag handlar lite, bära några vedklampar i taget och hitta andra alternativ till att lösa hantering av tunga prylar, något som jag redan gör.

Så kommer vi då till de intressanta bilderna. Eftersom jag fortfarande bär gördel så syns det märken efter sömmar och dylikt på min kropp, men det är ju inte det som är det väsentliga. Jag har svårt att själv tro på att det är MIN mage som är så fin, utan veck, häng och överdrivet kraftiga bristningar. Jag trodde aldrig att det skulle bli så fint och därför är jag extra nöjd, trots gäddhäng, löst och rynkigt skinn på låren, höftsladder m m. Min dotter frågade mig för ett par veckor sedan:  ”Mamma, om du hade pengar, skulle du rätta till det där andra då också?” Det tog nog inte ens 3 sekunder så svarade jag ett tydligt och bestämt: ”Nej!” Jag har fått bort det som var ett medicinskt problem och jag kommer inte må bättre inombords för att jag är slät överallt. Jag mår redan bra inuti! Det gjorde jag faktiskt redan innan operationen, men det är först det sista året som jag lärt mig tycka om mig själv och det handlar inte om hur jag ser ut, utan jag har faktiskt aktivt jobbat med mitt sätt att tänka (tankar skapar känslor) och jag kan nu både tänka och känna att jag duger precis som jag är. Idag kan jag ställa mig naken framför en spegel, titta på min platta fina mage, men också se resterna (skinn) av övervikten på andra ställen på kroppen, ålderns tecken på både kropp och i ansikte, mina bröst som aldrig varit fasta och uppnosiga (inte ens när jag var ung) och ändå högt säga: ”Jag är vacker på både insidan och utsidan! Jag gillar mig! Jag duger precis exakt så här!”

Jag kommer att lägga ut bilder om några månader igen, men tills vidare så blir detta sista inlägget i denna blogg. Tack till er som följt mig under de här 5 åren!

Före och efter framifrån:

Före och efter framifrån

Före och efter från höger (tyvärr blev efter-bilden inte så bra):

Före och efter höger

 

Före och efterbilden från vänster:

Före och efter vänster

18 december 2015

För ett par veckor sedan fick jag ett samtal om att jag skulle åka till Mölndal istället för Halmstad och igår bar det iväg. Jag fick träffa läkaren som mätte mitt överhäng, kände på muskulatur och navel, ställde lite frågor kring min hälsodeklaration (som jag fått hemskickad och fyllt i innan besöket). Efter att han konstaterat att jag är godkänd för en operation så visade han bilder (tecknade tack och lov) på hur operation går till och han förklarade även läkningsprocess och risker. Operationen i sig innebär inte högre risker än vilken annan operation som helst, men ökar om man t ex är rökare, överviktig, har diabetes eller högt blodtryck. Jag faller inte på någon av dessa punkter, så jag beslutade mig där och då för att tacka ja till operationen.

Efter samtal med läkaren fick jag träffa en sköterska som bokade tid med mig. Jag fick även med en remiss för provtagning hos min Vårdcentral. Om proverna (inklusive EKG och blodtryck) är bra så kommer jag opereras den 10 februari 2016. Kostnaden för mig blir max 1000 kr för vårdavgift och gördel.

Läkaren berättade också att jag kommer sjukskrivas 5 veckor, då man är mycket trött efter operationen. Han sa: ”Man har mindre ont än man tror och är mer trött än man tror.” Sköterskan var även hon tydlig med att poängtera vikten av sjukskrivningen. Hon sa till mig att inte ta fram kvinnligheten i mig och tror att jag minsann klarar av jobbet tidigare.

Jag kontaktade jobbet direkt efter besöket för att informera om läget. Hade redan förberett dem på att jag eventuellt ska opereras, men jag trodde jag skulle vara hemma 2 veckor, inte 5. Nu ligger dock operationen nästan 2 månader framåt i tiden så de har tid att fixa in vikarie.

Jag håller min vikt ganska stadigt runt 64-65 nu och där tänker jag stanna. Nedan följer en lista på alla minskningar sedan 2011.

Vikt: – 48 kg

BMI: – 18,2 

MÅTT på olika delar av kroppen:

Under byst: – 29 cm

Midja: – 39 cm

Höfter: -40 cm

Överarm: -9 cm

Lår: -25 cm

Vad: – 5 cm

Totalt är detta nästan 1,5 meters krympning. Helt ofattbart när jag tänker i de termerna. Men glad är jag! Själva byststorleken behåller jag, konstigt nog. Brösten platsar i samma kupa oavsett om jag väger 112 eller 64. Det är bara måttet under som ändrats.

Jag är så otroligt tacksam för denna resa och ångrar mig verkligen inte en sekund! Jag äter fortfarande små portioner. Jag dricker inte samtidigt som jag äter. Min hjärna har fattat hur jag ska leva för att må bra och hur jag inte ska missbruka mat. Jag har heller inte bytt mitt matmissbruk mot något annat missbruk, vilket numer finns studier på att många som genomgått en gbp tyvärr gjort.

Oj, sicket långt inlägg det blev! 🙂 …men nu kommer det nog vara ganska tyst här fram till februari då operationen sker. Ha det gott alla och tack för att ni följer/följt mig på min resa!

 

 

29 november 2015

Oj! Detta var ju inte riktigt meningen, men idag visade vågen ytterligare ned. Inte för att det är någon fara. Jag ligger fortfarande i den övre delen av BMI för normalviktig, men hade inte förväntat mig detta hopp ned.

Dagens vikt: 64 kg

BMI: 23,8

28 november 2015

Idag visade vågen att jag nått mitt mål! *glad* …och igår kom brevet från Art Clinic. Den 17/12 hälsar de mig välkommen till sin klinik i Halmstad. Där kommer jag troligtvis genomgå en undersökning och bedömning om eventuell operation göras. Kanske sätts även op-datum? Än är min resa inte slut, så häng kvar! 🙂

Dagens vikt: 64,8 kg

BMI: 24,1